NamnMatts Ödgislesson Lillie 
, 8G Morfar/Farfar
Dödca 1443
YrkeRiddare, väpnare, riksråd, lagman
Notis för Matts Ödgislesson Lillie
WIKIPEDIA
Lillie var en medeltida frälseätt som dog ut i början av 1500-talet och därmed inte fortlevde länge nog att introduceras på riddarhuset. Äldste kände medlemmen är Sune Andersson, som dock antagits vara sonson till en Sune Sik begravd i Vreta. Ätten har på grund av en tvivelaktig uppgift hos Rasmus Ludvigsson förts samman med Lillie af Greger Mattssons ätt, som även lade till en särskiljning till sitt namn på basis av denna uppgift.
Medlemmar av ätten
• Matts Ödgislason till Lagnö, (död ca 1443) riddare, väpnare (1434) och riksråd samt lagman i Södermanlands län år 1440 och utsedd till ståthållare vid Åbo slott Finland. Gift med Ingeborg Gregersdotter (Aspenäsätten)
• Gregers Matsson riksråd och lagman i Västmanlands län och sedermera i Uppland.
• Mattias Gregersson (Lillie), svensk präst och ämbetsman samt slutligen biskop i Strängnäs, Södermanland, Sverige, Avrättades i Stockholms blodbad 1520.
• Bengt Gregersson (Lillie), (1455–1501), riddare och riksråd
• Brita Bengtsdotter (Lillie) (ca 1490 – 1560) gift med Bengt Gylta (avrättad i Stockholms blodbad)
• Folke Gregersson (Lillie), (ca 1474-1507) riksråd, dubbad till riddare vid Kung Hans kröning den. Gift 15 september 1499 med Birgitta Hansdotter (Tott).
Notis för Ingeborg (Partner 1)
WIKIPEDIA Lillie.
Mats Ödgislason . . .
Gift med Ingeborg Gregersdotter (Aspenäsätten)SÖRMLANDS MUSEUM
Beskrivning:
Gravsten från Franciskanerklostret. Lagd över en viss Ingeborg. Krönt kropp omgärdad av ormar och paddor. Text på gravstenen: Anno Domini MDCLXXIX dominica quasimodogeniti obiit Ingeborch in domo spirituali (Herrens år 1479 söndagen den 18 april avled Ingeborg i det andliga huset).
Stenen är omdaterad se nedan. Det rör sig sannolikt om Ingeborg Gregersdotter Blå.
Tillvaratagen vid grävningar på forna Franciskanerklostrets tomt, sommaren 1961.
Motivet på gravstenen kommer från en medeltida legend som handlar om tre döda kungar och skall påminna om alltings förgänglighet och vår likhet inför döden.
Gravmonument är ett så kallat "Cadaver tomb monuments". Kadavermonument finns i många variationer och uppstod efter Digerdöden i Europa på 1340-talet och fortlevde in på 1500-talet som en konsekvens av tanken på alltings förgänglighet och en tro på den yttersta dagen då Gud skall uppväcka allting. Ingeborgs grav tas upp som det nordligaste exemplet.
Se vidare i "Food for worms - food for thought" av Sophie Oosterwijk i vol. 20 av "Church Monuments", England.
I samband med projektet Röster i Nyköping upptäcktes att stenen varit feldaterad och att det sannolikt rörde sig om Ingeborg Gregersdotter Blå på Arnö som 1453 skänkte sitt gods till Franciskanerklostret mot att man skulle hålla två sjungna mässor om året för henne och hennes anhörigas själar.