Anor m.fl. till Catharina Hökeflycht - Ansedel
Anor m.fl. till Catharina Hökeflycht - Ansedel
Partners
1Rikissa av Polen 
, 15G Mormor/Farmor
, 15G Mormor/FarmorFödd1116-04-12
Dödefter 1156
Yrkeprinsessa av Polen, drottning av Sverige
Äktenskapca 1148
Notis för Sverker den äldre
WIKIPEIDA
Sverker den äldre, mördad 25 december 1156, var kung av Sverige. Enligt Västgötalagens kungalängd, sammanställd omkring 1240, hette hans far Cornube och var från Östergötland. Enligt isländska Langfeðgatal skall Sverkers far istället ha varit Erik Årsäll.
Sverker den äldre är den svenske kung som har gett namn åt Sverkerska ätten. Han erkändes som svearnas kung i början av 1130-talet samt även som götarnas från cirka 1134 och regerade till sin död 1156. Sverker var benägen att gifta sig med personer som gjorde hans bräckliga kungarike starkare och stabilare. Det ska till exempel ha funnits en tidigare hustru som enligt traditionen skall ha rymt från Sverker och kan ha varit mor till sonen Kol.
Första kända makan var Ulvhild Håkansdotter av en norsk stormannaätt, änka efter Inge den yngre. Giftermålet med Ulvhild skapade starka band mellan Sverker och Norge och dessutom knöt han till sig Inge den yngres släkt.
Senare var han gift med Rikissa av Polen. Giftermålet med Rikissa försäkrade honom om att bli accepterad som kung även i Västergötland.
Sverkers och Ulvhilds namn återfinns i anknytning till grundandet av Sveriges äldsta cistercienserkloster. Detta upprättades år 1143 i Alvastra vid Ombergs fot på ett område, som Ulvhild fått i morgongåva av sin man. Enligt en tradition nedtecknad på 1700-talet ska Sverker ha uppfört nya Kaga kyrka på den plats där en äldre gravkyrka hade byggts av hans farfar eller av fadern Cornube.
På 1150-talet skall Sverker ha råkat i krig med Danmark. Till lycka för Sverker lyckades smålänningarna slå ner den danske kungen Svens angrepp, och därmed vända konflikten till sådana grader att han fick sin styvson, den danske tronpredenten Knut, erkänd som danskarnas kung år 1154.
Sverker den äldre skall ha blivit mördad av sina egna hirdmän (enligt ovannämnda kungalängd av sin hästesven) på väg till julottan i Västra Tollstads kyrka år 1156. Han begravdes därefter i Alvastra kloster. Anstiftare till mordet var möjligen den danske prinsen och tronpretendenten Magnus Henriksson.
Barn
Olika moderna källor ger olika listor med barn till Sverker; de enda som tycks vara allmänt accepterade är Johan och Karl. Vem som skall ha varit moder till barnen varierar också. Följande barn anges dock i olika källor:
• Johan
• dotter med okänt namn,möjligen Helena, som år 1156 gifte sig med kung Knut V av Danmark
• Karl
• Ingegerd
• Sune Sik; uppgiften om honom kommer från en medeltida genealogi, men Natanael Beckman har föreslagit att det rör sig om en påhittad tradition kring en donator till Vreta Kloster. Andra historiker har ansett honom som historisk.
• Burislev. Att han haft en son med detta namn anges i Valdemar Sejrs jordebok.
• Kol. I de medeltida källor som finns anges han endast som son till Johan, men senare historiker har ändå antagit att han skulle ha varit son till Sverker.
Sverker den äldre, mördad 25 december 1156, var kung av Sverige. Enligt Västgötalagens kungalängd, sammanställd omkring 1240, hette hans far Cornube och var från Östergötland. Enligt isländska Langfeðgatal skall Sverkers far istället ha varit Erik Årsäll.
Sverker den äldre är den svenske kung som har gett namn åt Sverkerska ätten. Han erkändes som svearnas kung i början av 1130-talet samt även som götarnas från cirka 1134 och regerade till sin död 1156. Sverker var benägen att gifta sig med personer som gjorde hans bräckliga kungarike starkare och stabilare. Det ska till exempel ha funnits en tidigare hustru som enligt traditionen skall ha rymt från Sverker och kan ha varit mor till sonen Kol.
Första kända makan var Ulvhild Håkansdotter av en norsk stormannaätt, änka efter Inge den yngre. Giftermålet med Ulvhild skapade starka band mellan Sverker och Norge och dessutom knöt han till sig Inge den yngres släkt.
Senare var han gift med Rikissa av Polen. Giftermålet med Rikissa försäkrade honom om att bli accepterad som kung även i Västergötland.
Sverkers och Ulvhilds namn återfinns i anknytning till grundandet av Sveriges äldsta cistercienserkloster. Detta upprättades år 1143 i Alvastra vid Ombergs fot på ett område, som Ulvhild fått i morgongåva av sin man. Enligt en tradition nedtecknad på 1700-talet ska Sverker ha uppfört nya Kaga kyrka på den plats där en äldre gravkyrka hade byggts av hans farfar eller av fadern Cornube.
På 1150-talet skall Sverker ha råkat i krig med Danmark. Till lycka för Sverker lyckades smålänningarna slå ner den danske kungen Svens angrepp, och därmed vända konflikten till sådana grader att han fick sin styvson, den danske tronpredenten Knut, erkänd som danskarnas kung år 1154.
Sverker den äldre skall ha blivit mördad av sina egna hirdmän (enligt ovannämnda kungalängd av sin hästesven) på väg till julottan i Västra Tollstads kyrka år 1156. Han begravdes därefter i Alvastra kloster. Anstiftare till mordet var möjligen den danske prinsen och tronpretendenten Magnus Henriksson.
Barn
Olika moderna källor ger olika listor med barn till Sverker; de enda som tycks vara allmänt accepterade är Johan och Karl. Vem som skall ha varit moder till barnen varierar också. Följande barn anges dock i olika källor:
• Johan
• dotter med okänt namn,möjligen Helena, som år 1156 gifte sig med kung Knut V av Danmark
• Karl
• Ingegerd
• Sune Sik; uppgiften om honom kommer från en medeltida genealogi, men Natanael Beckman har föreslagit att det rör sig om en påhittad tradition kring en donator till Vreta Kloster. Andra historiker har ansett honom som historisk.
• Burislev. Att han haft en son med detta namn anges i Valdemar Sejrs jordebok.
• Kol. I de medeltida källor som finns anges han endast som son till Johan, men senare historiker har ändå antagit att han skulle ha varit son till Sverker.
Notis för Rikissa (Partner 1)
Rikissa av Polen, född 12 april 1116 eller 1106, död tidigast 1156, var prinsessa av Polen och var drottning av Sverige två gånger. Hon var under sin levnad gift med tre för sin tid inflytelserika män och fick dokumenterat tre barn.
Rikissa var dotter till kung Boleslav III av Polen och Salome av Berg. Hennes far var i allians med kung Nils av Danmark i krig med hertig Wartislav av Pommern. Efter deras seger, giftes Rikissa omkring år 1127 med Nils son kronprins Magnus. Boleslav (ämbetsperiod 1102-1138), regerade samtida med kung Nils i Danmark (1104-1134) och giftermålet mellan den danske tronföljaren och polska Rikissa kan ha haft politiska orsaker. Boleslav utvidgade Polen åt norr och höll därigenom venderna på Östersjökusten sysselsatta, vilket minskade trycket på Danmark, där vendiska sjörövare brukade härja. Kanske var det som en gentjänst mot detta som fadern kunde låta Rikissa giftas in i makten över Danmark.
Med Magnus fick hon sonen Knut, och i och med att maken blivit vald till svensk kung av västgötarna 1125 (i konkurrens med först Ragnvald Knapphövde, senare Sverker den äldre, båda valda av uppsvear och östgötar), blev Rikissa också svensk drottning. Hon hade förmodligen också senare kommit att bli dansk drottning, om inte Magnus tillsammans med sin far, kung Nils, år 1131 låtit mörda sin konkurrent om den danska kronan, kusinen Knut Lavard. Detta ledde till ett uppror mot Nils, som kulminerade i slaget vid Fotevik 1134 mellan kung Nils och Magnus å ena sidan, och Magnus andre kusin, Erik Emune, å andra. Kung Nils förlorade slaget, Erik blev kung av Danmark, och Rikissas förste make dog.
Rikissa, som nu var änka, reste österut och blev i sitt andra äktenskap furstinna, tillsammans med den ryske fursten Volodar av Minsk. De vigdes 5 juni 1135, troligen i exil i Polen, och några år senare fick de dottern Sofia, som i folkvisor beskrivs som mycket vacker men elak. Även detta äktenskap hade politiska motiv för Rikissas far. Den nyblivna kung Erik i Danmark utgjorde ett hot mot den framtida danska kungamakten för Rikissas son Knut. Erik var allierad med monomacherna, som Rikissas make Volodar var i konflikt med. Men när monomacherna förlorade makten i Ryssland fanns det inte längre någon politisk grund för äktenskapet mellan henne och Volodar.
Svensk drottning igen
Någon gång under slutet av 1140-talet återvänder Rikissa tillsammans med sin lilla dotter till Sverige, förmodligen efter att ha skilt sig från sin ryske make. I Sverige hade drottning Ulfhild dött, och kung Sverker var änkeman. Med Rikissas anländande ser Sverker troligen en möjlighet att komma på god fot med västgötarna. Han gifter sig nu med Rikissa, som för andra gången i sitt liv blir drottning av Sverige. Tillsammans med honom får Rikissa en son, som fick namnet Burislev efter sin morfar. Burislev blir, troligen efter moderns död, motkung i Sverige, samregerande med sin halvbror Kol.
Rikissas son, Knut, kommer 1151 tillbaka till Sverige som flykting, bortkörd från Danmark. Nu hade Erik Emune dött, och även här hade det uppstått tronstrider. Knut hade valts till kung över Danmark i Jylland (samtida med Rikissas anländande till Sverige[4]), medan Eriks son Sven Eriksson Grate hade korats till kung över Danmark i Själland och Skåne, och under ett senare inbördeskrig drivit bort Knut. På så vis hade giftermålet med Sverker gett Rikissa möjlighet att hjälpa sin son, och man kan anta att hon delvis gifte sig med honom just därför. Hemma hos sin mor i Sverige fattade Knut tycke för Sverkers dotter i hans tidigare äktenskap, och gifte sig 1156 med henne. På så sätt blev Rikissa svärmor åt sin egen son.
Innan han hann gifta sig hade Knut emellertid fördrivit Sven och tagit makten i Danmark, tillsammans med Knut Lavards son Valdemar den store. Samme Valdemar fattar sedan tycke för och friar till Rikissas dotter Sofia av Minsk, som han tar till drottning år 1157. Då har även Rikissas tredje man, Sverker, blivit mördad under julottefärd 1156.
Rikissas namn ärvdes sedan av Sofias och Valdemars dotter Rikissa av Danmark som så småningom också kom att bli svensk drottning när hon 1210 gifte sig med Erik Knutsson, sonson till Erik den helige.
Rikissa var dotter till kung Boleslav III av Polen och Salome av Berg. Hennes far var i allians med kung Nils av Danmark i krig med hertig Wartislav av Pommern. Efter deras seger, giftes Rikissa omkring år 1127 med Nils son kronprins Magnus. Boleslav (ämbetsperiod 1102-1138), regerade samtida med kung Nils i Danmark (1104-1134) och giftermålet mellan den danske tronföljaren och polska Rikissa kan ha haft politiska orsaker. Boleslav utvidgade Polen åt norr och höll därigenom venderna på Östersjökusten sysselsatta, vilket minskade trycket på Danmark, där vendiska sjörövare brukade härja. Kanske var det som en gentjänst mot detta som fadern kunde låta Rikissa giftas in i makten över Danmark.
Med Magnus fick hon sonen Knut, och i och med att maken blivit vald till svensk kung av västgötarna 1125 (i konkurrens med först Ragnvald Knapphövde, senare Sverker den äldre, båda valda av uppsvear och östgötar), blev Rikissa också svensk drottning. Hon hade förmodligen också senare kommit att bli dansk drottning, om inte Magnus tillsammans med sin far, kung Nils, år 1131 låtit mörda sin konkurrent om den danska kronan, kusinen Knut Lavard. Detta ledde till ett uppror mot Nils, som kulminerade i slaget vid Fotevik 1134 mellan kung Nils och Magnus å ena sidan, och Magnus andre kusin, Erik Emune, å andra. Kung Nils förlorade slaget, Erik blev kung av Danmark, och Rikissas förste make dog.
Rikissa, som nu var änka, reste österut och blev i sitt andra äktenskap furstinna, tillsammans med den ryske fursten Volodar av Minsk. De vigdes 5 juni 1135, troligen i exil i Polen, och några år senare fick de dottern Sofia, som i folkvisor beskrivs som mycket vacker men elak. Även detta äktenskap hade politiska motiv för Rikissas far. Den nyblivna kung Erik i Danmark utgjorde ett hot mot den framtida danska kungamakten för Rikissas son Knut. Erik var allierad med monomacherna, som Rikissas make Volodar var i konflikt med. Men när monomacherna förlorade makten i Ryssland fanns det inte längre någon politisk grund för äktenskapet mellan henne och Volodar.
Svensk drottning igen
Någon gång under slutet av 1140-talet återvänder Rikissa tillsammans med sin lilla dotter till Sverige, förmodligen efter att ha skilt sig från sin ryske make. I Sverige hade drottning Ulfhild dött, och kung Sverker var änkeman. Med Rikissas anländande ser Sverker troligen en möjlighet att komma på god fot med västgötarna. Han gifter sig nu med Rikissa, som för andra gången i sitt liv blir drottning av Sverige. Tillsammans med honom får Rikissa en son, som fick namnet Burislev efter sin morfar. Burislev blir, troligen efter moderns död, motkung i Sverige, samregerande med sin halvbror Kol.
Rikissas son, Knut, kommer 1151 tillbaka till Sverige som flykting, bortkörd från Danmark. Nu hade Erik Emune dött, och även här hade det uppstått tronstrider. Knut hade valts till kung över Danmark i Jylland (samtida med Rikissas anländande till Sverige[4]), medan Eriks son Sven Eriksson Grate hade korats till kung över Danmark i Själland och Skåne, och under ett senare inbördeskrig drivit bort Knut. På så vis hade giftermålet med Sverker gett Rikissa möjlighet att hjälpa sin son, och man kan anta att hon delvis gifte sig med honom just därför. Hemma hos sin mor i Sverige fattade Knut tycke för Sverkers dotter i hans tidigare äktenskap, och gifte sig 1156 med henne. På så sätt blev Rikissa svärmor åt sin egen son.
Innan han hann gifta sig hade Knut emellertid fördrivit Sven och tagit makten i Danmark, tillsammans med Knut Lavards son Valdemar den store. Samme Valdemar fattar sedan tycke för och friar till Rikissas dotter Sofia av Minsk, som han tar till drottning år 1157. Då har även Rikissas tredje man, Sverker, blivit mördad under julottefärd 1156.
Rikissas namn ärvdes sedan av Sofias och Valdemars dotter Rikissa av Danmark som så småningom också kom att bli svensk drottning när hon 1210 gifte sig med Erik Knutsson, sonson till Erik den helige.