Anor m.fl. till Catharina Hökeflycht - Ansedel
Anor m.fl. till Catharina Hökeflycht - Ansedel
NamnHelena av Sverige 
, 17G Mormor/Farmor
, 17G Mormor/FarmorFöddca 1065
Dödca 1140, Vreta Kloster (E)
YrkeDrottning av Sverige
Partners
1Inge den äldre Stenkilsson , 17G Morfar/Farfar
, 17G Morfar/FarfarDödca 1110
YrkeKung av Sverige
FarStenkil (ca 1030-ca 1066)
BarnKristina (-1122)
Notis för Helena av Sverige
WIKIPEDIA
Helena (i vissa källor Maer och Mö) var drottning av Sverige i två omgångar omkring 1080–1084 samt omkring 1088–1105. Hon var syster till Blot-Sven och maka till kung Inge den äldre.
Det finns en gammal förteckning som talar om att kung Inge och drottning Helena ägde stora jordegendomar i trakterna invid den nybyggda kyrkan i Vreta, Östergötland, och att de ska ha givit bort cirka tjugo bondgårdar till ett kloster i Vreta mellan år 1090 och 1100. En del[källa behövs] menar att kung Inge kom från Östergötland, men troligare är att det var Helena som kom därifrån och de tjugo gårdarna ska i så fall ha kommit till familjen vid giftermålet. Kanske är det ännu troligare att de fått gårdarna i samband med dråpet av Blot-Sven som antagligen hade sin ätt i området.
Helena slutade sina dagar i Vreta kloster och var sannolikt samma drottning som den maer eller mö som i klostrets annaler inte avsåg ett personnamn utan hade betydelsen nunna. Äldre teorier om att Helena skulle ha varit samma person som helgonet Elin av Skövde har avfärdats av moderna historiker som osannolika.
Barn
Med Inge den äldre:
1 Kristina, (död 1122), gift med storfurste Mstislav I av Kiev (1076-1132)
2 Ragnvald, troligen död före fadern, men har i vissa källor identifierats med kung Ragnvald Knaphövde
3 Margareta, kallad Fredkulla, gift med Magnus Barfot av Norge och gift med Nils av Danmark
4 Katarina, gift med Björn Järnsida av Danmark (död 1134); deras dotter Kristina blev svensk drottning.
Helena (i vissa källor Maer och Mö) var drottning av Sverige i två omgångar omkring 1080–1084 samt omkring 1088–1105. Hon var syster till Blot-Sven och maka till kung Inge den äldre.
Det finns en gammal förteckning som talar om att kung Inge och drottning Helena ägde stora jordegendomar i trakterna invid den nybyggda kyrkan i Vreta, Östergötland, och att de ska ha givit bort cirka tjugo bondgårdar till ett kloster i Vreta mellan år 1090 och 1100. En del[källa behövs] menar att kung Inge kom från Östergötland, men troligare är att det var Helena som kom därifrån och de tjugo gårdarna ska i så fall ha kommit till familjen vid giftermålet. Kanske är det ännu troligare att de fått gårdarna i samband med dråpet av Blot-Sven som antagligen hade sin ätt i området.
Helena slutade sina dagar i Vreta kloster och var sannolikt samma drottning som den maer eller mö som i klostrets annaler inte avsåg ett personnamn utan hade betydelsen nunna. Äldre teorier om att Helena skulle ha varit samma person som helgonet Elin av Skövde har avfärdats av moderna historiker som osannolika.
Barn
Med Inge den äldre:
1 Kristina, (död 1122), gift med storfurste Mstislav I av Kiev (1076-1132)
2 Ragnvald, troligen död före fadern, men har i vissa källor identifierats med kung Ragnvald Knaphövde
3 Margareta, kallad Fredkulla, gift med Magnus Barfot av Norge och gift med Nils av Danmark
4 Katarina, gift med Björn Järnsida av Danmark (död 1134); deras dotter Kristina blev svensk drottning.
Notis för Inge den äldre (Partner 1)
WIKIPEIDA
Inge den äldre, även Inge Stenkilsson, död omkring 1110, var kung av Sverige senast från 1080 till omkring 1084 och omkring 1088–1110. Han var son till Stenkil, och hans moder var möjligen en dotter till kung Emund den gamle. Han skall enligt Hervararsagan ha samregerat med sin bror Halsten,[1] och ett påvligt brev är ställt till honom och en kung "A", som tolkats som antingen Halsten eller Håkan Röde. Andra källor har dock mot dessa stridiga uppgifter om ordningen de tre kungarna regerade i.
Inge uppges ha avsatts av svearna cirka 1084 för att han vägrade blota vid alltinget och ersattes hos svearna av Blot-Sven. Inge ska ha försökt kristna svearna vilket de inte uppskattade. Omkring år 1087 ska Inge ha dräpt sin konkurrent, tillika svåger, Sven, bränt hednatemplet i Uppsala och tagit tillbaka makten över hela Sverige. Hervararsagan meddelar:
”
Inge var länge konung och vänsäll och en god kristen; han avskaffade bloten i Svitjod och påbjöd, att allt folk skulle kristnas
„
– Hervararsagan
Gårdsinnehav i Vreta
Enligt en uppteckning från 1500-talet grundade Inge Vreta kloster och lät bygga Vreta kyrka. Enligt uppteckningen skall dessutom hans hustru Helena ha donerat ett tjugotal gårdar, av vilka huvuddelen låg i närheten.[Påvens brev i det här ämnet nämner endast Inge som svensk kung: "Ingo gloriosus Suetonum Rex – Inge, svearnas ärorike konung".
Trekungamötet i Kungahälla
Kung Inge den äldre bevistade enligt flera isländska källor det så kallade trekungamötet 1101 i Kungahälla (Kungälv) då kung Erik Ejegod av Danmark, Kung Magnus Barfot av Norge och Inge ska ha träffats för att utarbeta en varaktig fred, tydligen efter strider mellan Inge och Magnus. För att bekräfta freden giftes Inges dotter Margareta bort med kung Magnus vid detta tillfälle, och fick därvid namnet Margareta Fredkulla. Den tidigaste källan, den norske munken Theodoricus Historia de antiquitate regum Norvagiensium, nämner ett fredsslut mellan "götarnas konung" Inge och kung Magnus, som bekräftades av giftermålet och där vissa omstridda dalsländska områden följde med Margareta som hemgift. Mötet har även beskrivits av bland andra Snorre Sturlasson, som även ger ytterligare detaljer om kriget samt meddelar uppgiften att kung Erik medverkade vid mötet.
Av de vid trekungamötet närvarande kungarna beskriver Snorre kung Inge som ståtligast, med en stor stjärt som i Norge gav honom tillnamnet Inge bakbred. Theodoricus beskriver honom som "oförvitlig". Enligt Västgötalagens kungalängd skall han ha varit modig och laglydig.
Inges död
Enligt Prosaiska krönikan skall Inge ha stridit i Skåne och i tre år härskat över landskapet, varefter han mördades i sin säng. Johannes Magnus uppgift att han skall ha stridit mot en rysk furste Valdemar eller Jarizlav är än mer osäker.
Årtalen för Inges död och frånträde från tronen är osäkra. Källor talar om allt från 1103–1118, men det är inte säkertställt att de två sakerna inträffade samtidigt, även om Hervararsagan berättar att "Inge styrde riket till döddagar och blev sotdöd".
Stenkilska gravkoret
Enligt nyare forskning är Inge begravd i Stenkilska gravkoret i Vreta klosters kyrka. Gravkoret, som det också kallas utan ättens namn, uppfördes av kungens son Ragnvald som dog före fadern. Det har daterats till tidigt 1100-tal. Under monumentet och golvet finns skelett i några stenkistor av långväxta män, närmare bestämt 1,98 och 2,02 meter långa. Detta stämmer överens med uppgiften om att personer ur Stenkilsätten var långa.
Familj
Inge var gift med Helena, som möjligen var identisk med den "Maer" eller "mö" som var syster till Blot-Sven. Enligt en 1400-talsuppgift skall han ha varit gift med Ragnhild av Tälje.[2]
Barn:
1 Kristina, (d. 1122), g. m. storfurst Mstislav I av Kiev (1076–1132)
2 Ragnvald, troligen död före fadern, men av vissa historiker identifierad med kung Ragnvald Knaphövde
3 Margareta kallad Fredkulla, g. m. Magnus Barfot av Norge och Nils av Danmark
4 Katarina, g. m. Björn Haraldsson Järnsida (d. 1134); deras dotter Kristina blev svensk drottning.
Inge den äldre, även Inge Stenkilsson, död omkring 1110, var kung av Sverige senast från 1080 till omkring 1084 och omkring 1088–1110. Han var son till Stenkil, och hans moder var möjligen en dotter till kung Emund den gamle. Han skall enligt Hervararsagan ha samregerat med sin bror Halsten,[1] och ett påvligt brev är ställt till honom och en kung "A", som tolkats som antingen Halsten eller Håkan Röde. Andra källor har dock mot dessa stridiga uppgifter om ordningen de tre kungarna regerade i.
Inge uppges ha avsatts av svearna cirka 1084 för att han vägrade blota vid alltinget och ersattes hos svearna av Blot-Sven. Inge ska ha försökt kristna svearna vilket de inte uppskattade. Omkring år 1087 ska Inge ha dräpt sin konkurrent, tillika svåger, Sven, bränt hednatemplet i Uppsala och tagit tillbaka makten över hela Sverige. Hervararsagan meddelar:
”
Inge var länge konung och vänsäll och en god kristen; han avskaffade bloten i Svitjod och påbjöd, att allt folk skulle kristnas
„
– Hervararsagan
Gårdsinnehav i Vreta
Enligt en uppteckning från 1500-talet grundade Inge Vreta kloster och lät bygga Vreta kyrka. Enligt uppteckningen skall dessutom hans hustru Helena ha donerat ett tjugotal gårdar, av vilka huvuddelen låg i närheten.[Påvens brev i det här ämnet nämner endast Inge som svensk kung: "Ingo gloriosus Suetonum Rex – Inge, svearnas ärorike konung".
Trekungamötet i Kungahälla
Kung Inge den äldre bevistade enligt flera isländska källor det så kallade trekungamötet 1101 i Kungahälla (Kungälv) då kung Erik Ejegod av Danmark, Kung Magnus Barfot av Norge och Inge ska ha träffats för att utarbeta en varaktig fred, tydligen efter strider mellan Inge och Magnus. För att bekräfta freden giftes Inges dotter Margareta bort med kung Magnus vid detta tillfälle, och fick därvid namnet Margareta Fredkulla. Den tidigaste källan, den norske munken Theodoricus Historia de antiquitate regum Norvagiensium, nämner ett fredsslut mellan "götarnas konung" Inge och kung Magnus, som bekräftades av giftermålet och där vissa omstridda dalsländska områden följde med Margareta som hemgift. Mötet har även beskrivits av bland andra Snorre Sturlasson, som även ger ytterligare detaljer om kriget samt meddelar uppgiften att kung Erik medverkade vid mötet.
Av de vid trekungamötet närvarande kungarna beskriver Snorre kung Inge som ståtligast, med en stor stjärt som i Norge gav honom tillnamnet Inge bakbred. Theodoricus beskriver honom som "oförvitlig". Enligt Västgötalagens kungalängd skall han ha varit modig och laglydig.
Inges död
Enligt Prosaiska krönikan skall Inge ha stridit i Skåne och i tre år härskat över landskapet, varefter han mördades i sin säng. Johannes Magnus uppgift att han skall ha stridit mot en rysk furste Valdemar eller Jarizlav är än mer osäker.
Årtalen för Inges död och frånträde från tronen är osäkra. Källor talar om allt från 1103–1118, men det är inte säkertställt att de två sakerna inträffade samtidigt, även om Hervararsagan berättar att "Inge styrde riket till döddagar och blev sotdöd".
Stenkilska gravkoret
Enligt nyare forskning är Inge begravd i Stenkilska gravkoret i Vreta klosters kyrka. Gravkoret, som det också kallas utan ättens namn, uppfördes av kungens son Ragnvald som dog före fadern. Det har daterats till tidigt 1100-tal. Under monumentet och golvet finns skelett i några stenkistor av långväxta män, närmare bestämt 1,98 och 2,02 meter långa. Detta stämmer överens med uppgiften om att personer ur Stenkilsätten var långa.
Familj
Inge var gift med Helena, som möjligen var identisk med den "Maer" eller "mö" som var syster till Blot-Sven. Enligt en 1400-talsuppgift skall han ha varit gift med Ragnhild av Tälje.[2]
Barn:
1 Kristina, (d. 1122), g. m. storfurst Mstislav I av Kiev (1076–1132)
2 Ragnvald, troligen död före fadern, men av vissa historiker identifierad med kung Ragnvald Knaphövde
3 Margareta kallad Fredkulla, g. m. Magnus Barfot av Norge och Nils av Danmark
4 Katarina, g. m. Björn Haraldsson Järnsida (d. 1134); deras dotter Kristina blev svensk drottning.