Anor m.fl. till Catharina Hökeflycht - Ansedel
Anor m.fl. till Catharina Hökeflycht - Ansedel
NamnIngeborg Eriksdotter av Danmark 
[32], 11G Mormor/Farmor
[32], 11G Mormor/FarmorFödd1244, Danmark [32]
Död1287-03-26 [32]
YrkeNorsk drottning
FarErik IV Plogpenning (1216-1250)
MorJutta av Sachsen (ca 1223-1267)
Partners
1Magnús Lagabætir (Lagaböter) 
, 11G Morfar/Farfar
, 11G Morfar/FarfarFödd1238-05-01 [32]
Död1280-05-09 [32]
YrkeKung av Norge [32]
FarHåkon IV Håkonsson (ca 1204-1263)
MorMargareta Skulesdotter (1208-1270)
Äktenskap1261
Notis för Ingeborg Eriksdotter av Danmark
WIKIPEDIA
Ingeborg Eriksdotter av Danmark, född omkring 1244 i Danmark, död 26 mars 1287, norsk drottning 1263–1280.
Dotter till kung Erik Plogpenning av Danmark och Jutta av Sachsen. Gift 1261 med kung Magnus Lagaböter av Norge. Mor till kungarna Erik Prästhatare och Håkon Magnusson. Hon beskrivs som vacker, färgstark och viljestark, och relationen till maken beskrivs som god. Efter hans död styrde hon Norge som regent vid sidan av en rådgivare under sonens omyndighet 1280-82. Tillsammans med sin syster Sofia stred hon med Danmark om sitt farsarv.
Ingeborg Eriksdotter av Danmark, född omkring 1244 i Danmark, död 26 mars 1287, norsk drottning 1263–1280.
Dotter till kung Erik Plogpenning av Danmark och Jutta av Sachsen. Gift 1261 med kung Magnus Lagaböter av Norge. Mor till kungarna Erik Prästhatare och Håkon Magnusson. Hon beskrivs som vacker, färgstark och viljestark, och relationen till maken beskrivs som god. Efter hans död styrde hon Norge som regent vid sidan av en rådgivare under sonens omyndighet 1280-82. Tillsammans med sin syster Sofia stred hon med Danmark om sitt farsarv.
Notis för Magnús (Partner 1)
WIKIPEIDA
Magnus (Håkonsson) Lagaböter, Magnús Lagabœtir, född den 1 maj 1238, död den 9 maj 1280, var kung av Norge från 1257 och ensam kung från december 1263 till sin död.
Hans tillnamn, som betyder "lagförbättraren", återges på modern norska[1] och danska som Lagabøte, en form som även förekommer i svenska texter.
Magnus Lagaböter var den näst äldste sonen till kung Håkon Håkonsson och Margareta Skulesdotter. Han gifte sig 1261 med Ingeborg Eriksdotter, dotter till kung Erik Plogpenning av Danmark och fick två söner som båda blev kungar:
• Erik Magnusson (Erik Prästhatare) 1268–1299
• Håkon Magnusson 1270–1319
Biografi
År 1240 gjorde kung Håkon Håkonssons svärfar, jarl Skule Bårdsson, uppror för att själv ta kungamakten. Håkon utsåg då sin äldre son Håkon den unge till medregent och Magnus, som var två år gammal, till hertig. När Håkon den unge dog 1257 fick Magnus kunganamn.
Magnus gifte sig med Ingeborg Eriksdotter den 11 september 1261 i Bergen, sedan Ingeborg närmast blivit bortförd från det kloster i Danmark där hon vistades eftersom förhandlingarna om giftermålet hade gått i stå. Senare blev kampen att få ut Ingeborgs farsarv en betydelsefull konfliktorsak mellan de två länderna. Magnus och Ingeborg kröntes kort efter giftermålet.
Magnus var en av de första norska kungar som lade ett nummer till sitt namn. Han kallade sig Magnus den fjärde i latinska dokument som Bergenstraktaten 1273 och sättargärden i Tønsberg 1277. Det hade enligt kungasagorna funnits fem kungar med samma namn före honom, men två av dem var samkungar och förde inte släkten vidare. De räknades därför inte i äldre tid, men i modern litteratur betecknas han som Magnus VI Håkonsson.
Kung Håkon drog 1263 ut på ett stort krigståg mot Skottland för att försvara det norska väldet på andra sidan Nordsjön. Striderna blev inte avgörande, men Håkan avled på Orkneyöarna i december 1263. Eftersom Magnus redan var krönt till kung gick maktövergången utan konflikter.
Magnus (Håkonsson) Lagaböter, Magnús Lagabœtir, född den 1 maj 1238, död den 9 maj 1280, var kung av Norge från 1257 och ensam kung från december 1263 till sin död.
Hans tillnamn, som betyder "lagförbättraren", återges på modern norska[1] och danska som Lagabøte, en form som även förekommer i svenska texter.
Magnus Lagaböter var den näst äldste sonen till kung Håkon Håkonsson och Margareta Skulesdotter. Han gifte sig 1261 med Ingeborg Eriksdotter, dotter till kung Erik Plogpenning av Danmark och fick två söner som båda blev kungar:
• Erik Magnusson (Erik Prästhatare) 1268–1299
• Håkon Magnusson 1270–1319
Biografi
År 1240 gjorde kung Håkon Håkonssons svärfar, jarl Skule Bårdsson, uppror för att själv ta kungamakten. Håkon utsåg då sin äldre son Håkon den unge till medregent och Magnus, som var två år gammal, till hertig. När Håkon den unge dog 1257 fick Magnus kunganamn.
Magnus gifte sig med Ingeborg Eriksdotter den 11 september 1261 i Bergen, sedan Ingeborg närmast blivit bortförd från det kloster i Danmark där hon vistades eftersom förhandlingarna om giftermålet hade gått i stå. Senare blev kampen att få ut Ingeborgs farsarv en betydelsefull konfliktorsak mellan de två länderna. Magnus och Ingeborg kröntes kort efter giftermålet.
Magnus var en av de första norska kungar som lade ett nummer till sitt namn. Han kallade sig Magnus den fjärde i latinska dokument som Bergenstraktaten 1273 och sättargärden i Tønsberg 1277. Det hade enligt kungasagorna funnits fem kungar med samma namn före honom, men två av dem var samkungar och förde inte släkten vidare. De räknades därför inte i äldre tid, men i modern litteratur betecknas han som Magnus VI Håkonsson.
Kung Håkon drog 1263 ut på ett stort krigståg mot Skottland för att försvara det norska väldet på andra sidan Nordsjön. Striderna blev inte avgörande, men Håkan avled på Orkneyöarna i december 1263. Eftersom Magnus redan var krönt till kung gick maktövergången utan konflikter.